Träffade en kille för nån månad sen jag har känt i några år...han är liksom en sån kille som alltid har funnits runt omkring och som jag har skrivit med på msn, hånglat med nångång på fyllan och sådär, men som det aldrig har blivit nånting av riktigt...

Till slut så gör jag slag i saken och han sover hos mig efter en utekväll...han sover hos mig några ggr och vi messar typ varje dag...jag frågar till slut den HEMSKA frågan om vad det är han vill...om det bara är sex han vill ha eller om han vill träffas och se vad som händer? biter på naglarna i väntan på svaret...men får inget svar! Några dagar senare får jag dragit ut att han inte är ute efter ett förhållande och jag förklara att jag tycker att det är bra och veta vart jag har honom och att jag uppskattar raka rör... hmmm...Raka rör va visst inte hans grejj!?

Har på omvägar fått veta att han har träffat sitt ex samtidigt som han träffat mig och nu har dom blivit tillsammans igen...min fråga är varför är det så jävla svårt och bara vara rak och ärlig? Att säga att man inte vill träffas mer för att man börjat träffa sitt ex igen? eller att man bara kanske inte vill överhuvudtaget? 

Det är inte så att jag blev ledsen och besviken och att jag var ute efter ett förhållande och trodde att det skulle bli vi...jag blev bara besviken för att jag trodde att han faktiskt var en helt reko kille och för att jag trodde att han var nåt han uppenbarligen inte va!

Besvikelse är en knepig känsla...